Skövla inte mer skog – för vem jobbar glesbygdspolitikerna?

Inlandets glesbygd. Du vet. Där stugägaren lägger en slang i kallkällan för sitt dricksvatten. Där fiskaren drar upp helgmiddagsöringen ur älven. Där jägaren skjuter sig en skogshare, jänkarbilsentusiasten tar sig ett varv runt byn i sin pärla och elektrikern viger sin fritid åt hembygdens historia. Där konstnären hämtar sin inspiration från skogen, berget och det forsande vattnet runt knuten. Allt det – hotat.

Den där slangen i kallkällan, nu kompletterad med membranfilter i plast tillverkat i Kina. För att vara drickbart behöver vattnet först återmineraliseras i ytterligare ett filter, med filtermassa från Gotlands kalkbrott, i bästa fall. Helgmiddagsöringen, förpassad till en gång i månaden. Av hälsoskäl. Haren sedan lång tid utdöd. Jänkarbilen utbytt till politiskt korrekt elbil. Elektrikern utbränd och konstnären hänvisad till berusande medel. Är vad jag ser framför mig om ingenting görs åt pågående rovdrift. Och det brådskar.

Naturvård 2026 är inte någon lyxsysselsättning för naturromantiker från storstaden, för den som fått för sig det. Det är glesbygdens kamp mot storstadens glesbygdslösningar och en förutsättning för att de människor som en gång valde att slå sig ner här, ska kunna välja, och vilja, leva kvar med någon slags självrespekt och känsla av självbestämmande.

De skogliga ekosystemens betydelse för miljö, hälsa och klimat har aldrig varit mer studerad och behovet av deras kompletta insats aldrig mer skriande, än idag. Skogslänens absolut viktigaste uppgift för att trygga glesbygdsbornas framtid är att återställa skog. Inte att bygga lyxiga fritidshusområden och skidanläggningar. Inte att producera mer grön energi eller för den delen lösa elektrifieringens energilagringsbehov.

Återställa skog. Som i att börja bruka naturnära. Som i att lämna fler bestånd till fri utveckling. Skog som kan rena vatten, trots extremväder, bränder och diffus spridning av evighetskemikalier. Skog som kan producera kvalitetsträ. Skog som kan reglera temperatur och lagra 83 procent mer kol än dagens hårt drivna trädplanteringar. Skog som gör vardagslivet på glesbygd värt att leva. Och livet i storstäderna, uthärdligt.

Första året som människan förbrukade mer än ekosystemen kunde producera (och begreppet earth overshoot day såg dagens ljus) var det storskaliga skogsbruket, liksom annan industriell markanvändning, redan verklighet sedan en tid. Vad ekosystemen är kapabla till när människans innovationer samspelar istället för ersätter, bereder plats istället för skövlar, vet vi inte. Jänkarbilen kanske visst har en framtid, anpassad men inte skrotad. Elektrifieringen kanske ingen patentlösning – kanske inte ens en lösning, inte överallt, inte för alla – när allt kommer omkring.

Kunde staten finansiera glesbygdens utbyggnad av kommunal VA-teknik, en urban teknik som inte ens lämpar sig för glesbygd, kan den gott vara med och finansiera den nödvändiga omställning små skogsföretagare står inför idag.

Bygg solparker på redan hårdgjorda ytor om ni måste, bygg dem möjligen på jordbruksmark, om bönderna tillåter. Men skövla inte mer skog. Bygg pumpkraftverk om ni måste, men titta då på exempel utan vatten, så kan ni bygga dem intill industrier och storstäder, där behovet finns och människor redan valt att leva sina liv i konstruerad miljö.

Förstör inte mer vatten. Skövla inte mer skog.