Det är tufft utan skogen

Det är tufft utan skogen. Så sammanfattar en ukrainare förlusten av friheten att besöka de numera minerade skogsområdena i sina hemtrakter. Det rör sig inte bara om en praktisk begränsning konstaterar SLU-forskarna som intervjuat, utan en förlust av tillhörighet. En förlust som, till forskarnas förvåning, visat sig svårare att leva med än förlusten av grundläggande ekosystemtjänster som rent vatten eller frisk luft.

– Allt var förstört. Först trodde de inte att de skulle kunna fortsätta leva där, men det som fick dem att fortsätta var deras starka band till området. Känslan av att det fortfarande var deras, säger Marine Elbakidze, forskare vid SLU och ledare för studien som undersökt hur kriget påverkat människors relation till naturen.

Det kan vara svårt att förstå vikten av kulturella ekosystemtjänster eftersom de handlar om sociala och emotionella värden, snarare än strikt fysiska, betonar forskarna vidare.

Och på samma gång bakom några andra skrivbord i Europa: De totala kostnaderna för psykisk ohälsa uppskattas till mer än 4 % av BNP (mer än 600 miljarder euro) i de 27 EU-länderna och Storbritannien. Sverige toppar i depression.

Orsakerna kan diskuteras ur lika många perspektiv som det finns livsöden, men som glesbygdsbo med konventionellt brukad bolagsskog inpå knuten blir läsningen brännande. Att brutalt klippa bandet mellan landskapet och dess invånare gör helt enkelt ont i människor. Och när människorna inte mår bra kostar det pengar.